Familjemys, kaffe och studier.
Det blev visst en bloggfri semester som även om jag inte gjort något speciellt har varit väldigt fin. I onsdags och torsdags, mina två första semesterdagar, satt jag hemma hela dagen och studerade. Hann med en hel del och kände att jag kunde andas ut och göra annat resterande del av semestern.
I fredags gjorde jag något som jag aldrig någonsin trodde att jag skulle göra: jag ställde klockan för att åka och träna. Även om det var otroligt segstartat och jag verkligen kände i kroppen att den inte vaknat till liv än, så var det fantastiskt härligt. Att få börja morgonen med att tömma ur energi och känslor för att fylla på med en annan form av energi. Klockan elva var jag tillbaka i Oxelösund nytränad och nyduschad, för att träffa min läkare. Eftermiddagen spenderades tillsammans med bästavän och natten tillbringade jag hos min storasyster med familj.
I lördags tog jag, min syster och mina två yngsta syskonbarn bussen in till Påljungshage där de hade familjedag. Handlade, tittade på pappegojor, fick ballonger, tuggade tuggumi, såg en helikopter, gick tipspromenad och mycket mer. En riktigt mysig dag som innehöll något som stack ut ifrån alla vardagens aktiviteter, även om glädjen mest sågs i barnens ögon.
Söndagen var en dag som sprang förbi mig. Det känns som att den gick hur fort som helst och ändå hann jag bara med bakning och en kaffedejt med E. Vi har pratat om den där kaffedejten i minst ett år nu så det var nog inte så bara och bara.. Det var verkligen på tiden och alldeles fantastiskt trevligt. E bor i den lägenhet där jag bodde tillsammans med min familj i fyra år och även om ingenting såg i närheten av likadant ut pga. inredning och en hel del nya tapeter så kändes det att det var samma lägenhet. Mycket fina minnen, men också många sorgliga poppade upp i huvudet. Jag har verkligen tillbringat många ångestfyllda nätter i rummet med det svartvita golvet. Jag har traumatiserats i källaren där och jag har gråtit, skrikt, saknat och varit orolig där. Att dansa och sjunga i sängen tillsammans med en bästavän och en borste så att grannarna klagar är inte helt fel. Att vara barnvakt första gångerna åt syskonbarnen eller ramla in på min lilla toalett mitt i natten efter en fest. Mitt liv har varit fyllt med många krokiga vägar, men jag har på alla de krokiga vägarna även stannat till och njutit av fina blomstrande blommor.
Igår var det måndag och ännu en dag tillsammans med min syster och alla hennes tre barn. PÅ morgonen fick jag barnvakta minstingen en stund, då hans mamma hade ett viktigt möte. På eftermiddagens blev det lekparkshäng vid min mammas jobb, vilket var otroligt mysigt. Gungade lilleman för första gången. Kvällen avslutades med kyrkvärdsträff, där vi la schema och pratade om saker som vi tycker är viktiga - både bra och dåliga. Skönt att se alla med jämna mellanrum och få ventilera tankar och funderingar.
I fredags gjorde jag något som jag aldrig någonsin trodde att jag skulle göra: jag ställde klockan för att åka och träna. Även om det var otroligt segstartat och jag verkligen kände i kroppen att den inte vaknat till liv än, så var det fantastiskt härligt. Att få börja morgonen med att tömma ur energi och känslor för att fylla på med en annan form av energi. Klockan elva var jag tillbaka i Oxelösund nytränad och nyduschad, för att träffa min läkare. Eftermiddagen spenderades tillsammans med bästavän och natten tillbringade jag hos min storasyster med familj.
I lördags tog jag, min syster och mina två yngsta syskonbarn bussen in till Påljungshage där de hade familjedag. Handlade, tittade på pappegojor, fick ballonger, tuggade tuggumi, såg en helikopter, gick tipspromenad och mycket mer. En riktigt mysig dag som innehöll något som stack ut ifrån alla vardagens aktiviteter, även om glädjen mest sågs i barnens ögon.
Söndagen var en dag som sprang förbi mig. Det känns som att den gick hur fort som helst och ändå hann jag bara med bakning och en kaffedejt med E. Vi har pratat om den där kaffedejten i minst ett år nu så det var nog inte så bara och bara.. Det var verkligen på tiden och alldeles fantastiskt trevligt. E bor i den lägenhet där jag bodde tillsammans med min familj i fyra år och även om ingenting såg i närheten av likadant ut pga. inredning och en hel del nya tapeter så kändes det att det var samma lägenhet. Mycket fina minnen, men också många sorgliga poppade upp i huvudet. Jag har verkligen tillbringat många ångestfyllda nätter i rummet med det svartvita golvet. Jag har traumatiserats i källaren där och jag har gråtit, skrikt, saknat och varit orolig där. Att dansa och sjunga i sängen tillsammans med en bästavän och en borste så att grannarna klagar är inte helt fel. Att vara barnvakt första gångerna åt syskonbarnen eller ramla in på min lilla toalett mitt i natten efter en fest. Mitt liv har varit fyllt med många krokiga vägar, men jag har på alla de krokiga vägarna även stannat till och njutit av fina blomstrande blommor.
Igår var det måndag och ännu en dag tillsammans med min syster och alla hennes tre barn. PÅ morgonen fick jag barnvakta minstingen en stund, då hans mamma hade ett viktigt möte. På eftermiddagens blev det lekparkshäng vid min mammas jobb, vilket var otroligt mysigt. Gungade lilleman för första gången. Kvällen avslutades med kyrkvärdsträff, där vi la schema och pratade om saker som vi tycker är viktiga - både bra och dåliga. Skönt att se alla med jämna mellanrum och få ventilera tankar och funderingar.
Idag? 14 timmars plugg, men det har varit givande och jag har numera bara ett uppdrag, ett nationellt prov och en muntlig examination kvar i Svenska 2. Det blir nog bra och jag borde klara åtminstone ett E i kursen. Psykolgin går helt okej den också, har inte gjort så mycket då jag inte kunnat hämta läroboken förrän tidigast idag. Det är verkligen ett spännande ämne och jag ser verkligen fram emot all den kunskap jag tror att jag kommer kunna bära med mig efter de två avslutade kurserna.
