Nymålat
Att bo i korridor är verkligen inte min grej. Enda sedan jag flyttade in i höstas har jag tyckt att det känns lite som på sjukhus. Har man bott på sjukhus sex veckor i sträck är det väl kanske inte en helt konstig koppling. Det finns korridorer och allmäna utrymmen där man möter andra människor, man äter vid samma bord och aldrig är man egentligen garanterad egentid, för även om man låser in sig på sitt rum där man har sin del av tillvaron - sitt privata, så kan människor komma in. De gör de ofta inte (har aldrig hänt sen jag flyttade hit) men de har nyckeln, möjligheten finns. Känslan över det sistnämnda minskade otroligt mycket när jag i höstas fick ett nytt lås. Efter det så kommer bara jag och min volontärkollega in på mitt rum. Med det gamla låset kom vem som helst med ledarnyckel in, dvs. även ledare till konfirmandgrupper som bara är här på läger en helg och så vidare. Idag har de målat om i korridoren utanför våra rum, kan knappast säga att det förminskade känslan av sjukhus. Det har gått från att vara vinrött, mörkgrönt och ljusrosa till:
Vitt - överallt.
