Ingen uppskattad kombo
Jag är trött, otroligt trött. Klockan har precis passerat tolv och jag ligger fortfarande vaken. Har ont i mitt ena ben och tankarna snurrar. Ibland är det verkligen fint att tänka, något som man verkligen behöver, men kära hjärna - jag vore tacksam om vi kan ta det någon annan gång än sju och en halv timme innan min väckarklocka ringer.
Jag har haft en fin dag idag som fylldes med jobb och familjemys. Jobbet gick ut på eget arbete, middagsbön och arkivering. Familjemyset gick ut på att fira att min älskade och minsta prins funnits hos oss i ett helt år. Det är verkligen helt galet: tiden har gått så himla snabbt, samtidigt som jag inte ens kan tänka mig hur det vore att leva utan honom. Han öppnade paket från mamma-pappa-brorsorna, smakade lite god födelsedagsmat och pussades med moster (såklart!) - kalas blir det på lördag.
Imorgon är det jobb som gäller igen. Mässa, planeringsmöte och arkivering. Det är skönt att göra något som går utan att hjärnan behöver jobba i hundratio, att slippa arbeta ensam och att göra något som verkligen är behövligt. Jag pratar om dagens och morgondagens arkivering, såklart. Eftermiddagen och kvällen imorgon ska jag tillbringa tillsammans med "Unga vuxna" - vi tar oss en tur till Stockholm för att gå på utställning på fotografiska. Det blir nog en fin eftermiddag.
Nähe, ett avsnitt tre kronor blir nog bra som sällskap när jag ska göra kvällens försök att somna. Om jag ändå inte hade ont i benet så hade jag inte kunnat hålla ögonen riktigt öppna vid det här laget. Ja - det är lite synd om mig just nu, tycker jag. Trötthet, sömnlöshet och smärta är ingen uppskattad kombo.
Jag har haft en fin dag idag som fylldes med jobb och familjemys. Jobbet gick ut på eget arbete, middagsbön och arkivering. Familjemyset gick ut på att fira att min älskade och minsta prins funnits hos oss i ett helt år. Det är verkligen helt galet: tiden har gått så himla snabbt, samtidigt som jag inte ens kan tänka mig hur det vore att leva utan honom. Han öppnade paket från mamma-pappa-brorsorna, smakade lite god födelsedagsmat och pussades med moster (såklart!) - kalas blir det på lördag.
Imorgon är det jobb som gäller igen. Mässa, planeringsmöte och arkivering. Det är skönt att göra något som går utan att hjärnan behöver jobba i hundratio, att slippa arbeta ensam och att göra något som verkligen är behövligt. Jag pratar om dagens och morgondagens arkivering, såklart. Eftermiddagen och kvällen imorgon ska jag tillbringa tillsammans med "Unga vuxna" - vi tar oss en tur till Stockholm för att gå på utställning på fotografiska. Det blir nog en fin eftermiddag.
Nähe, ett avsnitt tre kronor blir nog bra som sällskap när jag ska göra kvällens försök att somna. Om jag ändå inte hade ont i benet så hade jag inte kunnat hålla ögonen riktigt öppna vid det här laget. Ja - det är lite synd om mig just nu, tycker jag. Trötthet, sömnlöshet och smärta är ingen uppskattad kombo.
