En volontärs tankar
Igår stod förträff med IKON special på jobbschemat. Det var väldigt roligt att träffa de människor som jag kommer att tillbringa fyra nätter i Rom tillsammans med. Att börja lära känna varandra och få veta mer om resan. Det känns fortfarande lite overkligt att jag, som en del i mitt volontärår, ska få följa med till Rom. Förväntningarna är inte direkt djupt etsade i mig, jag är mest glad att jag faktiskt får åka. Att jag ska få flyga flygplan, vilket är bland det bästa jag vet, och att jag ska få se något annat än det som är vardag i mitt liv. Kanske så kommer resan att fyllas med gemenskap och nya intryck. Intryck som kanske landar rätt i mitt hjärta och bidrar till nya insikter & utvecklar mig som människa. Det vore fantastiskt, men det är inte en förväntning jag har - jag blir inte besviken om det inte blir så. Om endast tio dagar lyfter alltså ett plan från Arlanda där jag är passagerare, ett plan mot Rom. Förutom lite egentid och sevärdheter, kommer dagarna att fyllas med pass om lärljungaskap och kristen tro. Resan är i första hand inte till för nöjen och kulturella intryck, utan tanken är att vi ska vända oss inåt och med hjälp av staden och dess historia lära oss mer om oss själva, vår kyrka och vår tro. För mig var det verkligen självklart att svara ja när frågan kom, jag vet att jag hade ångrat mig annars och detta ska verkligen bli roligt.
Gårdagen fylldes även med ett lekpass med ett gäng konfirmander, mycket samarbetsövningar och skratt. Jobbmässigt så har den här helgen verkligen varit fylld med det jag hoppades få fylla mitt volontärår med: möten med människor, skratt, utvecklande samtal, rutinmässigt arbete och ledarskap. Om 73 dagar tar mitt volontärår slut och jag skulle ljuga om jag sa att jag inte kommer att sakna mitt liv här ute. Även om mitt rum många gånger känts lite som ett fängelse, så börjar det faktiskt att kännas mer och mer som ett hem. Jag får inte panik av att tillbringa tid här och det sitter faktiskt både trygghet och fina minnen i väggarna. Snart ska jag rivas upp ifrån min trygga tillvaro. Flytta, sluta jobba, säga hejdå till alla mina fina kollegor - helt enkelt göra avslut, men tills dess så tänker jag njuta. Njuta av att bo i en otroligt vacker miljö, att ha ett roligt jobb som bidrar till glädje och utveckling, att vara omgiven av fina människor - att vara volontär på Stiftsgården Stjärnholm.
Gårdagen fylldes även med ett lekpass med ett gäng konfirmander, mycket samarbetsövningar och skratt. Jobbmässigt så har den här helgen verkligen varit fylld med det jag hoppades få fylla mitt volontärår med: möten med människor, skratt, utvecklande samtal, rutinmässigt arbete och ledarskap. Om 73 dagar tar mitt volontärår slut och jag skulle ljuga om jag sa att jag inte kommer att sakna mitt liv här ute. Även om mitt rum många gånger känts lite som ett fängelse, så börjar det faktiskt att kännas mer och mer som ett hem. Jag får inte panik av att tillbringa tid här och det sitter faktiskt både trygghet och fina minnen i väggarna. Snart ska jag rivas upp ifrån min trygga tillvaro. Flytta, sluta jobba, säga hejdå till alla mina fina kollegor - helt enkelt göra avslut, men tills dess så tänker jag njuta. Njuta av att bo i en otroligt vacker miljö, att ha ett roligt jobb som bidrar till glädje och utveckling, att vara omgiven av fina människor - att vara volontär på Stiftsgården Stjärnholm.
