En insiktsfull dag
"Jag ska bara få E, för det räcker gott och väl för mig"
Jag kan inte räkna antalet gånger som jag berättat det för folk i min omgivning. Ja, jag ska plugga & jobba samtidigt under våren för att sen studera på mer än helfart under sommaren, hösten, vintern & våren, men jag kommer att klara det för jag tänker inte hetsa över mina betyg. E är vad jag behöver och vad jag ska se till att få. Det blev inte så. För två veckor sedan började min första kurs, Religionskunskap 1. Förutom den muntliga examinationen som är på måndag (27 april) så är jag klar. Jag fick inte E, inte på en enda av mina uppgifter som jag lämnat in. Klumpen i magen har varit konstant från det att jag tryckt på "Skicka" tills mailet om att uppdraget är rättat har nått mig.
"Snälla, låt mig slippa ett F - låt mig slippa bli underkänd." är vad som har ekat i mitt huvud. Nu har jag gjort tre uppdrag: först fick jag ett C, sen fick jag två B. Varför går jag gå omkring och oroar mig för att bli underkänd? Jag som ju ligger på en nivå som motsvarar det gamla VG och VG+. Det är inte så att jag känner att betyghetsen börjar ta över, men jag kan ändå inte riktigt glädjas åt mina betyg. Det här fick mig att öppna ögonen och se hur kritisk jag är emot mig själv, hela tiden - med allt jag gör. Jag försöker och försöker och trots att jag vet att mitt värde sitter i vem jag är och inte i vad jag gör, så vill jag att människor ska tycka om det jag gör. Tycka att jag är duktig. Det har alltid varit så: ibland mer och ibland mindre, ibland så att det skadat mig själv eller andra och ibland bara som en morot att faktiskt lägga ner av min tid och mitt engagemang, för att det lönar sig.
Tänk att få höga betyg när man oroat sig för att bli underkänd kan bidra till att man får insikt om saker och ting. Idag blev mina insikter två och jag tror att de kommer att hjälpa mig mycket på vägen under min studietid. Det fick mig att se hur kritisk jag är emot mig själv, trots att jag gång på gång faktiskt gör bra ifrån mig. Dessutom så fick det mig att inse att jag, eftersom att jag aldrig haft direkt svårt med själva skolarbetet, inte riktigt vet vad en godkänd uppgift innebär. Jag vet hur man blir underkänd, det lätt - gör ingenting och fokusera på något helt annat. Många gånger har jag av olika anledningar gjort så. Fokuserat på annat och låtit skolarbetet lida - blivit underkänd. Men de perioder då jag faktiskt gått i skolan, varit delaktig på lektionerna och gjort det jag ska så har betygen som kommit in sällan varit godkänt, utan snarare väl godkänt och ibland mycket väl godkänt. Jag tror aldrig att jag har fått IG på en inlämnad uppgift eller ett gjort prov, däremot har slutbetyget som satts slutat där pågrund av ett bristande betygsunderlag.
Ett betyg som många skulle hoppat jämfota över, blev mig alltså ingenting annat än ett underlag till insikt. Insikten att jag inte vet hur man skriver en godkänd uppgift & då är det svårt att få den och insikten om hur kritisk jag är emot mig själv hela tiden. Att jag många gånger utför ett bra arbete i de uppgifter jag tar på mig, men hittar en liten detalj att påpeka på som människor kanske inte ens märkt och då blir ju utförandet inte mer än okej. Jag har lärt mig massor om mig själv och hur jag fungerar, men jag har nog en bit kvar. Men först tänkte jag lära mig att skriva en godkänd uppsats. Det sägs ju att övning ger färdighet så kanske, kanske kan jag det nästa år i juni när jag har studerat i över ett år.
Jag kan inte räkna antalet gånger som jag berättat det för folk i min omgivning. Ja, jag ska plugga & jobba samtidigt under våren för att sen studera på mer än helfart under sommaren, hösten, vintern & våren, men jag kommer att klara det för jag tänker inte hetsa över mina betyg. E är vad jag behöver och vad jag ska se till att få. Det blev inte så. För två veckor sedan började min första kurs, Religionskunskap 1. Förutom den muntliga examinationen som är på måndag (27 april) så är jag klar. Jag fick inte E, inte på en enda av mina uppgifter som jag lämnat in. Klumpen i magen har varit konstant från det att jag tryckt på "Skicka" tills mailet om att uppdraget är rättat har nått mig.
"Snälla, låt mig slippa ett F - låt mig slippa bli underkänd." är vad som har ekat i mitt huvud. Nu har jag gjort tre uppdrag: först fick jag ett C, sen fick jag två B. Varför går jag gå omkring och oroar mig för att bli underkänd? Jag som ju ligger på en nivå som motsvarar det gamla VG och VG+. Det är inte så att jag känner att betyghetsen börjar ta över, men jag kan ändå inte riktigt glädjas åt mina betyg. Det här fick mig att öppna ögonen och se hur kritisk jag är emot mig själv, hela tiden - med allt jag gör. Jag försöker och försöker och trots att jag vet att mitt värde sitter i vem jag är och inte i vad jag gör, så vill jag att människor ska tycka om det jag gör. Tycka att jag är duktig. Det har alltid varit så: ibland mer och ibland mindre, ibland så att det skadat mig själv eller andra och ibland bara som en morot att faktiskt lägga ner av min tid och mitt engagemang, för att det lönar sig.
Tänk att få höga betyg när man oroat sig för att bli underkänd kan bidra till att man får insikt om saker och ting. Idag blev mina insikter två och jag tror att de kommer att hjälpa mig mycket på vägen under min studietid. Det fick mig att se hur kritisk jag är emot mig själv, trots att jag gång på gång faktiskt gör bra ifrån mig. Dessutom så fick det mig att inse att jag, eftersom att jag aldrig haft direkt svårt med själva skolarbetet, inte riktigt vet vad en godkänd uppgift innebär. Jag vet hur man blir underkänd, det lätt - gör ingenting och fokusera på något helt annat. Många gånger har jag av olika anledningar gjort så. Fokuserat på annat och låtit skolarbetet lida - blivit underkänd. Men de perioder då jag faktiskt gått i skolan, varit delaktig på lektionerna och gjort det jag ska så har betygen som kommit in sällan varit godkänt, utan snarare väl godkänt och ibland mycket väl godkänt. Jag tror aldrig att jag har fått IG på en inlämnad uppgift eller ett gjort prov, däremot har slutbetyget som satts slutat där pågrund av ett bristande betygsunderlag.
Ett betyg som många skulle hoppat jämfota över, blev mig alltså ingenting annat än ett underlag till insikt. Insikten att jag inte vet hur man skriver en godkänd uppgift & då är det svårt att få den och insikten om hur kritisk jag är emot mig själv hela tiden. Att jag många gånger utför ett bra arbete i de uppgifter jag tar på mig, men hittar en liten detalj att påpeka på som människor kanske inte ens märkt och då blir ju utförandet inte mer än okej. Jag har lärt mig massor om mig själv och hur jag fungerar, men jag har nog en bit kvar. Men först tänkte jag lära mig att skriva en godkänd uppsats. Det sägs ju att övning ger färdighet så kanske, kanske kan jag det nästa år i juni när jag har studerat i över ett år.
