Gammal (och trist).
Jag känner mig gammal (ändå är jag yngst här - med rätt stor marginal). Jag befinner mig ju somsagt på en rätt stor konferens. Totalt är vi cirka 90 personer som deltar och schemat är som de flesta gånger på sånt här rätt så intensivt. När vi får en paus så drar jag mig undan. Jag vet - det är gammalt, trist och tråkigt. Utanför dörren finns ett stort sammanhang där jag kan vistas helt naturligt och lära känna nya människor. Vart tog mitt unga, sociala, nyfikna läger-jag vägen?
Konferensen i övrigt är fantastisk. Mycket bra information och mitt spår "befriande bibeltolkning" ger jag också tummen upp till. Det hålls däremot på engelska, av en man från Brasilien, vilket gör att jag nu är skapligt trött i huvudet. Engelska är ju inte min starka sida. Visst, det funkar som det ska - jag förstår det mesta, men jag blir också otroligt trött i huvudet av den fulla koncentration som krävs för att förstå och jobba på engelska.
Tidigare idag har vi haft två pass på svenska. Jag lärde mig massor, eller rättare sagt - jag tog med mig massor därifrån. Det första passet pratade mycket om identitet för kyrkan, våra ord och hur hjälper man människor att komma in i den värld där vi redan befinner oss. Vårt kyrkliga språk och våra traditioner - hur ska människor som är nya i kyrkan komma in i dessa?! Föreläsning nummer två handlade kort och gott sagt om kyrkan i vårt nutida samhälle. En kyrka i en stressig tid, där vi har informationen väldigt nära och där information finns i överflöd. Vad behöver kyrkan tänka på för att nå ut i ett sånt samhälle? Väckte många tankar hos mig och skulle jag börja skriva på det så skulle jag missa middagen som börjar om åtta minuter. Delar istället med mig av två av många fascinerande powerpoint bilder från föreläsning två.
