Borde.
Jag borde laga middag. Jag borde dammsuga. Jag borde åka till al-anon. Jag borde vara bättre på att höra av mig till mina vänner. Jag borde ta tag i skolan. Jag borde vara piggare kroppsligt. Jag borde äta nyttigt. Jag borde vara socialare på kvällarna mot den andra volontären. Jag borde leva livet.
Livet är fullt av en massa "borde" - men vilka av de är egentligen nödvändiga? Om jag inte är hungrig, varför ska jag då laga middag bara för att det tillhör vuxenlivet? Jag äter ju lagad mat dagligen på jobbet. Varför borde jag ta tag i skolan, jag jobbar 100% och har ju hela livet på mig? "Jag borde umgås mer med den andra volontären" - hur roligt sällskap är jag när jag är så trött att jag knappt orkar röra mig ur viloposition? Borde är ett fult ord, för det ger en dåligt samvete. Många gånger skapat av en själv, utan att det faktiskt är nödvändigt.
Jag gör ju det jag måste: jag jobbar, äter, sover, håller snyggt på mitt rum och är trevlig och social när jag är bland människor. Det är ju det viktigaste - allt annat är ju liksom utöver, men det känns som ett rätt trist liv när dagar ser ut som idag: jobb, ta det lugnt på eftermiddagen och sen lägga sig runt halv åtta. Tjoho, jag dör vilket roligt liv jag har! (Läs det med en smula ironi!) Ändå vet jag att det är för att huvudet värker, jag fryser, nyser och halsen kliar som jag är så trött "jämt". Jag håller på att bli sjuk - igen. Suck! Jag vill inte, har inte tid - inte nu.
Idag har jag jobbat. Städ, matsal och kontorsjobb. Eller ja, möte med vår handledare. Det har varit en bra dag helt enkelt. Börjar känna mig tryggare och tryggare med matsalen och uppgifterna där, det kommer mer och mer hela tiden. Det är precis som det ska vara i början alltså. Men en sak är säker - det är så himla kul!
