Annorlunda, men ändå bra
Det finns en första gång för allt. Idag var en sån dag. Idag har jag för första gången som volontär mött en grupp och hållt ett pass för de. Kändes annorlunda, men ändå tryggt - det var nämligen Oxelösunds konfirmander så "mina" ledarkompisar. Det som kändes mest annorlunda var känslan av att vara med på ett hörn, men ändå inte vara med. Det kändes nästan som när man var liten, hemma för att man var sjuk och stod & tittade på kompisarna som lekte utanför fönstret. Man vet precis hur roligt det är och önskar nog att man faktiskt var med där ännu en gång, även om det man gör nu också är helt okej.
Ur volontärperspektiv var det en av de allra roligaste dagarna hittills. Vi hade förberett en rad frågor som alla kunde hittas någonstans på Stjärnholm och varje fråga berättade på något sätt även någonting om Stjärnholm. Jag tyckte det gick bra, var roligt och funkade toppen!
Andakten idag funkade däremot inte lika bra, men man lär sig utav sina misstag. Jag är så van att jobb vanliga psalmböcker och då kunna hänvisa till de bakre pärmarna vad gäller vår fader och välsignelsen. Idag använde vi ung psalm, som är bra på väldigt många sätt - men saknar just denna finess. Dessutom lästes fel text och jag skulle reflektera på den som hörde dagen till. Det hade med andra ord kunnat gå helt åt pipsvängen och bli ett totalt fiasko, men med ett par djupa andetag så löste vi det tillsammans och det blev helt okej.
