Volontäråret
Jag hör ljudet av gårdsgrus som flyttas under mina fötter, ett ljud som jag hört dagligen i tio månader men som plötsligt känns så sorgset. Hjärteskärande sorgset, men samtidigt otroligt fint. Ljudet påminner mig verkligen om Stjärnholm. Att leva slottsliv, att jobba i kyrkan och att bo spartanskt men ändå lyxigt nära jobbet. Om nio dagar är det över. Samtidigt som jag bara vill hoppa jämfota och ropa ut min glädje över att äntligen få bo hemma igen, i min älskade lilla hyrestvåa så vill jag faktiskt gråta en skvätt. Över allt det som jag förlorar när mitt volontärår tar slut, allt det som jag kommer att sakna så otroligt mycket. Mina kollegor, mina arbetsuppgifter och känslan av att vara en liten del av något väldigt stort. En lilltå i den världsvida kyrkan där jag arbetar och faktiskt drar mitt strå till stacken för att sprida evangelium.
Snart har alltså tio månader gått. Jag minns att mina förväntningar på volontäråret handlade mycket om att växa som människa. Att landa i ett friskare i liv där heltidsarbete var en självklarhet och hinna tänka efter på vem jag verkligen är och vem jag vill bli. Det fanns en nyfikenhet också: jag ville lära mig mer om kyrkans organisation och se hur ett stift arbetar. Nu står jag här idag och de förväntningarna känns så långt borta, men ändå så nära. Det känns som att det var evigheter sedan jag hoppades att få den kunskapen, för idag har jag den. Det här året har i det stora hela varit fantastiskt och även om det inte är slut än så tänkte jag våga mig på en summering.
September: Den 30 augusti flyttade jag in. Måndagen den 1 september var min första arbetsdag - Storlag i Strängnäs. Första Onsdagsmötet och veckomässan. Städenheten för första gången (och sen en hel del). Leda min första middagsbön. Stiftsfest. Volontärkurs på Helsjöns folkhögskola utanför Göteborg
Jag var sjuk en sväng också och fick då ett samtal från mina kollegor som frågade om de skulle komma bort med lite frukost åt mig, så himla fint! Volontäråret för mig var från början en revolutionerande nystart i livet, som innebar så mycket mer än bara arbete. Min vision om att vara nykter hela året var en av de punkterna. Jag ville se vad som hände med mig som person om jag aldrig drack alkohol. Skulle livet kännas tråkigare? Vad skulle jag egentligen gå miste om och vad skulle jag vinna? Första tillfället då jag festade nykter blev i september och bjöd på en fin kväll där nykterheten inte alls kändes som en stopp-kloss.
Snart har alltså tio månader gått. Jag minns att mina förväntningar på volontäråret handlade mycket om att växa som människa. Att landa i ett friskare i liv där heltidsarbete var en självklarhet och hinna tänka efter på vem jag verkligen är och vem jag vill bli. Det fanns en nyfikenhet också: jag ville lära mig mer om kyrkans organisation och se hur ett stift arbetar. Nu står jag här idag och de förväntningarna känns så långt borta, men ändå så nära. Det känns som att det var evigheter sedan jag hoppades att få den kunskapen, för idag har jag den. Det här året har i det stora hela varit fantastiskt och även om det inte är slut än så tänkte jag våga mig på en summering.
September: Den 30 augusti flyttade jag in. Måndagen den 1 september var min första arbetsdag - Storlag i Strängnäs. Första Onsdagsmötet och veckomässan. Städenheten för första gången (och sen en hel del). Leda min första middagsbön. Stiftsfest. Volontärkurs på Helsjöns folkhögskola utanför Göteborg
Jag var sjuk en sväng också och fick då ett samtal från mina kollegor som frågade om de skulle komma bort med lite frukost åt mig, så himla fint! Volontäråret för mig var från början en revolutionerande nystart i livet, som innebar så mycket mer än bara arbete. Min vision om att vara nykter hela året var en av de punkterna. Jag ville se vad som hände med mig som person om jag aldrig drack alkohol. Skulle livet kännas tråkigare? Vad skulle jag egentligen gå miste om och vad skulle jag vinna? Första tillfället då jag festade nykter blev i september och bjöd på en fin kväll där nykterheten inte alls kändes som en stopp-kloss.
Oktober: Första gången jag mötte församlingskonfirmander. Var i serveringen för första gången. Regelbundna musiklektioner. Vaknade av falskt brandlarm en ledig dag. Var deltagare på den rikstäckande konferensen "Dela tro-dela liv".
Så lyxigt att bara luta sig tillbaka, utan att ha något uppdrag, för att bara njuta av föreläsningar och möten med andra människor. Schemapunkten "Kvällspub" irriterade mig dock, det gör den än idag, för varför måste människor i ledande positioner i vår kyrka dricka vin tillsammans för att umgås med varandra? Jag fattar inte.
November: Höstens intensivaste lägermånad. Allhelgona-läger, IKON del ett och konfirmandläger. Afterwork där jag, trots min vision om ett nyktert år, drack alkohol. Lekte kock - Nåja, rullade åtminstone chokladbollar iklädd kockkläder.
Det hade gått så pass lång tid att nyfikenheten svalnat och det kändes faktiskt himla trist och inte alls utvecklande under en period. Varje dag såg precis likadan ut och ska jag vara ärlig så trivdes jag inte riktigt just där och då.
Så lyxigt att bara luta sig tillbaka, utan att ha något uppdrag, för att bara njuta av föreläsningar och möten med andra människor. Schemapunkten "Kvällspub" irriterade mig dock, det gör den än idag, för varför måste människor i ledande positioner i vår kyrka dricka vin tillsammans för att umgås med varandra? Jag fattar inte.
November: Höstens intensivaste lägermånad. Allhelgona-läger, IKON del ett och konfirmandläger. Afterwork där jag, trots min vision om ett nyktert år, drack alkohol. Lekte kock - Nåja, rullade åtminstone chokladbollar iklädd kockkläder.
Det hade gått så pass lång tid att nyfikenheten svalnat och det kändes faktiskt himla trist och inte alls utvecklande under en period. Varje dag såg precis likadan ut och ska jag vara ärlig så trivdes jag inte riktigt just där och då.
December: Distriktsstyrelsehelg. Jullunch hos biskopen. Träffade kollegor i Strängnäs för att prata om kyrklig organisation samt kyrklig tjänst. Julfirandet.
Januari: Inget mera gårdsarbete under våren. Kurs nummer två på Helsjöns folkhögskola. Deltog på Katekumenatskurs. Förträff för teologifestivalens funktionärer. Mini-predikade.
Störst av allt i Januari, var nog ändå den torsdagsmorgonen i Livets Kapell då jag ställde mig i ambon och förkunnade ordet. Min första "predikan". Oj, vad läskigt, men oerhört roligt det var!
Februari: Egentid, planering och ledarskap under läger: sportlovsläger för små barn och IKON del två. Funktionär på Teologifestivalen.
Jag vet att all vantrivsel var borta här och jag älskade mitt jobb genuint och rakt igenom. Att möta människor av olika slag, att be dagligen och att planera samt genomföra lektioner, andakter och lekpass är världens bästa jobb. Jag minns att jag vid den här tiden började bli mer och mer bekväm. En middagsbön som tidigare tagit en timme förberedelsetid innan klockorna klämtade, gick nu på totalt tjugo minuter. Tjugo minuter var tidigare tiden jag krävde för att tända ljus och ladda mentalt. Det gjorde inte bara arbetet mer kvalitativt, utan jag kunde också luta mig tillbaka i större utsträckning. Bara göra mycket och lägga koncentrationen där jag ville, vilket gjorde allt så mycket roligare.
Mars: Storlag på Stjärnholm. Distriktsstyrelsedygn. Distriktsårsmöte med kökstjänsgöring. Volontärträff på Vårdnäs stiftsgård.
April: Konfirmandläger nummer två. IKON Special i Rom. Arkivering. Kafferaster i solen.
Maj: Barndag. Fika hos biskopen. Semester. Stjärnholmsföredrag för pensionärer. Min sista, egna middagsbön som blev tillsammans med hundra människor och en diakon som spontant bjöd på solosång. Kurs på Helsjön.
Juni: Storlag. Blodomloppet. Middagsbön tillsammans med Lisbeth och Karin. Semester.
Nu har jag precis kommit tillbaka ifrån semestern. Har sex dagar kvar med arbete och börjar tycka att hela situationen känns lite sorglig. Jag har gjort så himla mycket roligt under året! Deltagit och varit ledare på hur många läger och kurser som helst. Planerat lekpass och mött grupper. Jag har helt enkelt haft det hur bra som helst i ett år, men nu är det dags att kasta sig ut emot nya äventyr. Jag skulle ljuga om jag skulle säga att jag inte kommer att sakna kollegorna, arbetsuppgifterna och mitt kontor.
Juni: Storlag. Blodomloppet. Middagsbön tillsammans med Lisbeth och Karin. Semester.
Nu har jag precis kommit tillbaka ifrån semestern. Har sex dagar kvar med arbete och börjar tycka att hela situationen känns lite sorglig. Jag har gjort så himla mycket roligt under året! Deltagit och varit ledare på hur många läger och kurser som helst. Planerat lekpass och mött grupper. Jag har helt enkelt haft det hur bra som helst i ett år, men nu är det dags att kasta sig ut emot nya äventyr. Jag skulle ljuga om jag skulle säga att jag inte kommer att sakna kollegorna, arbetsuppgifterna och mitt kontor.
